Ulvetid har igen i 2021 sendt en klage til de 5 svenske län Dalarnas, Gävleborg, Västmanlands, Ôrebro og Värmland for at give tilladelse til Licensjagt på ulve, da vi mener det er i strid med habitatdirektivet. Klagen er forfattet af bestyrelsesmedlem Helle Netterstrøm Juntermanns, men underskrevet af Vibeke Eis (Presseansvarlig) og Ole pedersen (Formand). Resultatet er, at alle 5 län har overladt vores indsigelser til Förvaltmningsrätten i Luleå.
Meget smart, for det gør det meget svært at klage, især når man ikke er svensk statsborger.
Du kan se klagen til Västmanlands län herunder. De 4 andre var i hovetræk enslydende.
Länsstyrelsen i Västmanlands län
S-721 86 Västerås
- november 2021
Licensjakt efter varg
Föreningen ”Ulvetid” visar till Länsstyrelsernas beslut från 29. September 2021 om licensjakt efter varg i området Västmanlands län (dnr 218-5106-2021), Dalarnas län (dnr 218- 16818-2021) och Örebro län (dnr 218-7625- 2021) 2022.
Som dansk förening med syfte på att bidra till bevaring och skydd av vargen i hela EU (och i Norge) anser vi det för ytterst problematiskt, att svenske länsstyrelser tillåter licensjakt på vargen, som enligt EUs Art- och Habitatdirektiv, där den befinner sig på bilaga IV, är strikt skyddad och inte avsättligt får infångas, dödas eller störas i sitt naturliga utbredningsområde.
Beslutet om licensjakt strider tydligtvis mot detta och det kommer ovillkorligt att påverka vargens säkerhet i andra EU-stater, att man i Sverige avviker från bestämmelserna om vargskydd som enligt EUs Art- och Habitatdirektiv.
I beslutet visas till § 23 c i jaktförordningen, där det anges, att förutsättningen för att licensjakt efter bl.a. varg ska kunna tillåtas är, att det inte finns någon annan lämplig lösning. Men det fattas en förklaring på, vilket problem, licensjakten skulle våra en lösning på?
EU-domstolen fastslog i mål C-674/17 att ett undantag med stöd av artikel 16.1 i livsmiljödirektivet endast får beviljas i konkreta enskilda fall och för att uppfylla klart definierade krav och motsvara specifika situationer. I ert beslut ses varken klart definierade krav eller specifika situationer.
Det är de behöriga myndigheterna som har bevisbördan på sig att påvisa att varje undantag klarar samtliga test, vilket också domstolen förklarar i mål C-342/05, premiss 25: ”Eftersom denna senare artikel innehåller undantagsbestämmelser som skall tolkas restriktivt och den myndighet som fattat beslutet har bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag, skall medlemsstaterna säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1 i livsmiljödirektivet.”
Att vargtätheten är hög, är inte omedelbart ett problem, och även om det skulle våra så, saknas information över noggrant och tillräckligt motiverade åtgärder man har försökt förut för beslutet om licensjakt.
En vidare förutsättning är, att jakten inte får försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Enligt Naturvårdsverket var den genomsnittliga inavelskoefficient för valpkullar i 2020 på 0,23, vilket nästan svarar till avkommor till et syskonpar. Den svenska vargstammen måste därför anses ha en väldigt dålig genetisk status och många vargar är kryptorkide. Et sätt att förbättra den genetiska statusen på en art är att tillåta en ökning av populationsmängden (Laikre, Linda et. Al. ”Hunting Effects on Favourable Conservation Status of Highly inbred Swedish Wolves”). Licensjakt syftar emot det motsatta. Det är därför tydligt, att licensjakten kommer att försvåra den redan dålige bevarandestatus hos svenska vargar.
Tapiola-domen C-674/17, premiss 49 visar bl.a. till, at ”enligt artikel 16.1 i habitatdirektivet skall medlemsstaterna lämna en exakt och lämplig motivering för avsaknaden av någon annan genomförbar lösning för att uppnå det mål, som åberopats till stöd för undantaget i fråga” och premiss 51 ”Mot bakgrund av ovanstående ankom det på de behöriga nationella myndigheterna att, inom ramen för beviljandet av sådana undantag som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, visa att det, med beaktande av bland annat bästa relevanta vetenskapliga och tekniska kunskap och mot bakgrund av omständigheterna kring den aktuella situationen, inte finns någon annan genomförbar lösning som skulle göra det möjligt att uppnå det eftersträvade målet i enlighet med de förbud som föreskrivs i habitatdirektivet”.
Med andra ord måste undantag från artikel 16 användas som en sista utväg. Bestämmelserna om undantag måste tolkas strikt: de måste omfatta exakta krav och särskilda situationer. Innan undantag beviljas vid till exempel skador på tamboskap måste andra lösningar än avlivning prioriteras och lämpliga och rimliga förebyggande åtgärder beaktas först.
Åtgärder måste genomföras på ett korrekt sätt för att minska risken för förlust av boskap, såsom användning av herdar, herdehundar, säkerhetsstängsel eller alternativ djurhållning (t.ex. kontroll när djuren kalvar/kläcker).
I Länsstyrelsens beslut saknas redovisning för, att förebyggande åtgärder har försökts använd förut för beslutet om licensjakt. Licensjakten är därmed i strid med artikel 12 i EU:s art- och habitatdirektiv eftersom den inte uppfyller villkoren för dispens från artikel 16.
I mål C-674/17 godtog domstolen att olaglig jakt (tjuvjakt) på varg i princip kan vara syftet med ett undantag som beviljas enligt artikel 16.1 e om undantaget bidrar till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för de berörda arterna i dess naturliga omfång.
I detta fall ska den berörda nationella myndigheten motivera undantaget genom rigorösa vetenskapliga bevis, inbegripet jämförande inslag, om följderna av ett sådant undantag för artens bevarandestatus.
När det gäller undantag som syftar till att bekämpa tjuvjakt, har Domstolen, i mål nr C-674/17, punkterna 48, 49 och 50 påpekat, att förekomsten av olaglig verksamhet såsom tjuvjakt eller svårigheterna att utföra sina kontroller inte är tillräcklig för att befria en medlemsstat från dess skyldighet att säkerställa skyddet av de arter som skyddas enligt bilaga IV till habitatdirektivet. I en sådan situation anställs tvärtom att medlemsstaten prioriterar en strikt och effektiv kontroll av denna olagliga verksamhet.
Uppgifter om, att licensjakten de föregående åren skulle ha bidraget till en nergång i den illegale jakten saknas. Licensjakten är därmed också på denna punkt i strid med artikel 12 i EU:s art- och habitatdirektiv eftersom den inte uppfyller villkoren för dispens från artikel 16.
Föreningen Ulvetid begär därför, att tillståndet till licensjakten på tre vargar dras tillbaka, eftersom licensjakten inte är förenlig med det skydd, som vargen enligt EU:s art- och habitatdirektiv har krav på.
Med vänlig hälsning,
Vibeke Eis
Bestyrelsesmedlem og
Ole Pedersen
Formand
Foreningen Ulvetid
Maglemosen 1 – 4070 Kr. Hyllinge – Danmark
Tlf.: + 45 60613739
Mail: formand@ulvetid.dk
Hjemmeside: www.ulvetid.dk
Ulv i Danmark – Naturligvis